Sitter i en grönskande idyll vid fjällets fot. Låter solen värma mitt ansikte och känner vinden i håret. Livet här skapas på naturens villkor. Precis som det borde vara. Luften är ren och fyller lungorna med kraft. Vattnet som kommer från fjället är rent. Det känns helt naturligt att bara böja sig ner, kupa handen och dricka.
På naturens villkor, till allas fördel.
Trots att, eller kanske på grund av att jag befinner mig i denna idyll så funderar jag över hur det är möjligt att vi inte tar större ansvar för vår miljö, vår värld. Vi konsumerar på ett sätt som tyder på en tilltro till att våra resurser skulle vara oändliga – det vill säga motsatsen till verkligheten.
I dagarna så har de röd – gröna kommit fram till en gemensam utrikespolitisk plattform, där man redogör för de mål man har gällande en eventuell röd – grön regerings politik inom EU. I den rapport som kommit så tydliggör man att klimatfrågan, och dess konsekvenser ses som en mycket högt prioriterad fråga. Rapporten innehåller övergripande visioner likväl som tydliga mål, såsom att man vill minska Sveriges klimatutsläpp med 40 % till år 2020. Detta är något som jag upplever att vi hört förut, från olika håll. Mål sätts upp, men vi når sällan dit.
Men sen står det något som gläder ett socialistiskt hjärta. Rapporten tar upp nyckelord såsom ansvar och åtaganden. Det framgår tydligt att vi inte kan skjuta över ansvaret på andra och att detta är något som vi måste ta på allvar. Orden är tydliga: Sveriges och EU:s mål ska vara att leda utvecklingen. Det går inte att skjuta över huvudansvaret på någon annan. (Källa: Röd – grön slutrapport om utrikespolitiken )
Med hopp om solidaritet med vår jord!
Ta hand om er därute!
/Mia
I dag är sån där dag när det enkla i livet blir så kraftfullt och betyder så mycket.
En gräsmatta framför den lilla röda stugan vid sjön, ett trött barn som kryper tätt intill på filten och ljudet av fåglar som kvittrar.
Livet saktar ner några timmar.
Ta hand om er därute.
/Mia
