Det är härligt att hitta hem
Har idag fått en härlig påminnelse om varför jag gör det jag gör på dagarna.
De senaste månaderna har dagarna varit lite för pressade och jag insåg för några veckor sedan att jag inte ler lika mycket på jobbet som förut.
Tyvärr så har flera orsaker, som jag inte tänker gå in på här, gjort att jag inte känner samma glädje när jag går till jobbet längre.
Men idag så hände något som gjorde att jag kände igen mig igen.
Jag satt med en elev och diskuterade kunskapsteori. Där mitt framför ögonen så fick jag se och höra en mycket klok medmänniska lyfta i sitt resonemang och dra slutsatser som hon inte gjort innan. Detta är något som man ser ganska ofta som lärare, men idag var det annorlunda. Glädjen som syntes i ansiktet när pusselbitarna lade sig en efter en var så påtaglig.
Då kände jag att jag blev påmind om varför jag var just där jag var, med eleven i stunden.
Där och då kände jag igen den där gnistan som inte funnits på ett tag.
Det är härligt när man hittar hem... eller som i mitt fall känner igen att man redan är hemma.
Ta hand om er därute.