Drömmar och dimma

Tiden går fort. Barnen växer så det knakar och blir större än jag vill erkänna.  
Drömmer på nätterna att de växer upp och flyttar hemifrån. Tror jag väljer att imitera dimman utanför fönstret i hemmet på åsen. Lägger mig bestämt och skapar hinder för att se verkligheten . Vill hellre låtsas att vi kan stanna här och nu med en tjej i famnen som sover tryggt. En tvååring som sover i sängen på övervåningen, ihoprullad och vänd mot sin lillebror. 

Vill stanna i stunden, bara för i kväll. 


Kommentera här: